but it never came true
I fredags skulle jag ju, som sagt, hem till Johan för att fira att han flyttat hemifrån. Jag hade på mig en av mina favoritklänningar kvällen till ära. Efter att ha avnjutit god mat tillsammans med Eric mötte vi upp Mathilda och gjorde sällskap med henne till festligheterna.
Väl hemma hos Johan korkade jag upp mitt efterlängtade vin, satte mig i soffan och pratade med Adam som hade världens finaste mustasch.
Under kvällen turades vi alla om om att skriva kvällens saga. Den handlade om en hen som var ute och gick och stötte på ett par underliga figuer som visade sig vara asätare.
Robin, Ludde, Adam, Mathilda, Eric, Daniel och jag var några av de som var där.
De spelade ett superstressigt ölspel. Jag och Vera avstod och valde att sitta i köket och prata istället.
Viktor anslöt sig till oss efter ett tag. På bilden var det äntligen hans tur att få prata i rivjärnstelefonen som ringde otroligt många gånger under kvällen faktiskt.
Viktor hade även med sig bästa grejen, majskolvar!
Det var så himla mycket kärlek i köket.
Det blev som vanligt en massa dans för Liza och Robin. För min del blev det mest en massa prat med Claes, vilket inte heller är helt fel!
Det spelades luftband under kvällen också. Från vänster till höger: Emil på bas, Eric på trummor, Max på gitarr och Mathilda på sång (och Liza och Robin på bakgrundsdans).
Adam vilade lite på soffan innan han tog beslutet att gå hem.
Efter att Emils tröja hade fått bli huvudbonader åt bl.a. Eric och Max kände vi att det var dags för oss att börja gå hem också.
Så runt kl 4, med en babybel ost som färdkost, gick jag och Eric hem.
Trackback